Med bruna fina pepparkakshänder.

Dålig dålig DÅLIG uppdatering.... som vanligt alltså.

MEN... (ser ni det där stoora men:et? om inte så skriver jag det igen!) MEN!

Men jag har faktist ett ganska bra skäl den här gången. En liten resa till Belgien och en veckas seglats(då jag stekts av en gassande sol, och numera har händer som är närmast pepparkaksbruna händer) har kommit i vägen för mitt bloggande.

Men därför skriver jag nu, innan jag drar upp till vårt avlånga lands nordligare partier. Där kommer jag dock stanna i tre veckor, och då kommer inte bloggen vara det jag prioriterar. Förhoppningsvis förstår ni varför. Man vill ju inte verka som en datornörd inför stora släkten.

Jag har bestämt mig för att aldrig mer säga ordet neger. Jag kommer säga pepparkaka istället. Pepparkakor är goda och fina, ett ord som enligt mig passar ganska bra i detta fallet.

Nu innan vi säger adjö vill jag be om ursäkt till en flygande älg: Förlåt för det jag sa till dig. Jag vet inte vad som flög i mig(kanske var det en älg!, fast mest troligt var det nog en ren, trots att de inte flyger)

En liten papperslapp

En sliten anslagstavla någonstans i en stad. En anslagstavla för de övergivna. De glömda. Små grå lappar fyllda av liv. Liv som ingen vet något om. En av lapparna har fortfarande kvar sin gula färg. Den är ny. Någon har precis satt dit den Ett namn, som suddats ut av regn, eller tårdroppar. Bokstaven D är den enda av de som syns tydligt. Ett datum: 1987. Skrivet med hackig handstil. Väveri. Ett arbete. Mannen i vit rock dyker upp. Alltid när det är kallt. Lägenheten är kall. Frön, 15 öre per påse. Inget sålt. Fasttejpat på den gula lappen sitter ett kvitto. Från apoteket. Någon har skrivit ut smärtstillande tabletter. Skrivet med bläckpenna står på kvittot: Pank, 50 kronor kvar. En liten kista. 1 krona kvar. Kartongsäng. Har inte råd att träffa den vitklädde mannen. Smärtan. Sålde inga frön idag heller. Handstilen blir hackigare. Skribenten verkar inte ha orkat röra pennan tillräckligt ordentligt. Några bokstäver fattas. Kall. Kappan trasig. Resten är utsuddat. Allt som syns är mörka fläckar på ett gult papper. Bara ett ord syns. Ordet Hejdå.

(Novell av: Mig, inspirerad av Ett halvt ark papper)

Jordgubbsdrömmar

Amatör har nästan rosa händer. Hon har rensat jordgubbar. Hennes mamma är nog lite tokig... fast äpplet faller inte långt från trädet som man säger...

Amatörs mamma har köpt en hel låda med jordgubbar när en torghandel precis höll på att stänga. En låda med tio små lådor i.. sådana som man köper i affären.

Så nu har Amatör fått rensa jordgubbar... ett tag.. Men, erkänn, jordgubbar är ALLTID mumsiga.

Livets mening måste nog vara att äta jordgubbar, för varför skulle något så himmelskt annars äns existera?

Söta, röda bär, inte för små inte så stora att de inte längre räknas som bär.

Finns det något bättre?

Solsken, glädje och sovmorgon

Jag börjar få känslan av att jag endast skriver här, på morgonen - innan skolan. Men jag har sovmorgon både tisdagar och måndagar då jag har tid att sitta vid datorn en sväng.


Därför blir det så, att jag bara skriver på morgonen. För på eftermiddagarna har jag inte tid.

Konichiwa(Om det stavas så har ja då ingen aning om)

Amatör inte bara en amatör med författar drömmar. Hon är även en amatör med drömmar inom den musikaliska branchen.

Så sent som igår kväll sågs hon på en liten scen i musiksalen på skolan. Att hon går i musikklass är ju väldigt snart allmänt känt, men att den blyga tjejen skulle sjunga solo på klassens soaré, ja det var det nog få som trodde.

Men amatör gjorde det. Med sin keps på huvudet och gitarren i hand gick hon upp på scenen. Satte sig på stolen och sjöng.

Hon missade en liten bit.

Yeah it's difficult. Watching us fade. Knowing it's all my fault. My misstake.

Hon hoppade av misstag över det lilla stycket. Men annars gick det bra. Bara bra. Heh..... bra.

I framtiden får vi se vad det blir av Amatör. Eftersom hon har väldigt svårt att komma på vad hon exakt vill i framtiden. Drömmar om författare och artist är ju alltid därinne i hennes huvud någonstans. För övrigt tror hon att hon tänker satsa på en karriär inom Design, eller Inredningsarkitektur.

Ja, vi får väl hoppas att hon följer sina drömmar och inte bara hamnar i någon skola, eller annan byggnad, där hon inte trivs och tvingas jobba som städerska.